Grundéns – tradition och kunnande

Lång tid tillbaka, redan under 13-1400-talet, hade Inkaindianerna lärt sig att göra sina plagg delvis vattentäta. De tog saven ur ett träd, troligtsvis gummiträdet, och smetade ut på sin klädsel, för att göra den motståndskraftig mot väta.

I Europa uppfanns 1801 ett sätt att impregnera tyg med gummi, men först 1823 presenterades och praktiserades denna metod av Charles Macintosh. Härav det engelska ordet för regnrock – mackintosh.

Det var dock först sedan Charles Goodyear och Thomas Hancock på 1840-talet uppfann vulkaniseringen, som gummiplagg slog igenom.

1911 startade Carl A. Grundén tillsammans med T och Julius Didrikson Oljeklädersfabriken Didrikson Grundén & Co., i Grundsund på den svenska västkusten. Beroende på brist av linolja och bomullsväv när första världskriget började 1914, upphörde driften och Carl A. Grundén ägnade sig i stället åt grossistförsäljning av hummer och fisk.

År 1926 startade Carl A. Grundén återigen tillverkning av oljekläder, denna gång i egen regi. Han startade helt utan rörelsekapital och finansierade verksamheten genom att ta en växel på kr. 5.000:- i Göteborgs Handelsbank i Lysekil. Denna löpte på 3 månader. På förfallodagen tog han en ny växel på samma belopp i Göteborgs Bank och löste den första. Detta förfaringssätt upprepades de närmsta åren och hade aldrig varit möjligt utan borgen av Bryggare Karlsson, Bagare Lidell och Jakob Olsson i Backa.

Fram till början av 1930-talet bestod produktionen av oljekläder. Dessa tillverkades av oblekt lakansväv och domestik. Plaggen syddes med dubbelt tyg och sänktes därefter ned i stora tunnor fyllda med kokt linolja. När samtliga fibrer mättats med linoljan fick plaggen passera en vridmaskin, liknande en mangel.

Härefter hängdes kläderna upp på tork i rumstemperatur. Efter ca. 14 dagars tork övermålades plaggen manuellt med stora penslar. Återigen med kokt linolja, men nu också med tillsats av speciella fernissor. Sedan var det dags för ytterligare 14 dagars tork varefter proceduren upprepades. Ibland kunde detta förfaringssätt upprepas upp till 4 gånger.

Genom de många behandlingarna blev plaggen, så även syhålen, helt täta. Dock valde man, för säkerhets skull, ofta grov tråd i mycket fina synålar.

Under denna tid, alltså till ca. 1930-35, användes oljekläder huvudsakligen av yrkesfiskare, sjömän och gruvarbetare. Andra slag av arbete avbröts som regel vid regn.

Vad gäller de mest utsatta, yrkesfiskarna, som för Sveriges del, främst höll till i Nordsjön och Skagerack, arbetade dessa oftast 18-20 timmar per dygn. Fisket skedde från stora, helt öppna båtar, s.k. kågar, utan minsta skydd för besättningen på ett 10-tal man. Då de värsta ovädren normalt kom från sydväst, är det troligen därför fiskarna benämnde sin skyddshatt för just detta - sydväst.

På 1930-talet introducerades gummerad väv, som material till kläderna. Denna var mycket behagligare och slitstarkare än oljeduken och det var först nu man kan börja tala om en industriell utveckling inom regnklädersbranchen.

Sömmarna var dock ett problem att få täta. Efter hand utvecklades en metod att vulkanisera dessa varefter gummerade tygremsor pålades och handpressades med speciella rullverktyg. Först därefter blev gummikläderna täta i sömmarna.

I början av 1950-talet började man använda PVC-belagda tyger, som material till regnkläder. Detta material står sig än idag, som det ledande vad gäller regnkläder till de flesta yrkesgrupper.

Det var också under denna tid som företaget nådde sitt expansionstak i Grundsund. Detta trots att man även haft verksamhet i såväl Uddevalla, Överby som Degerfors. Under sommaren 1955 flyttade fabriken in i den gamla Tändsticksfabrikens lokaler i Uddevalla.

Genom det ökade kostnadsläget i Sverige och den ökande lågprisimporten startades 1972 företaget Pluvia i Portugal. Verksamheten bedrevs fram till 1976 i såväl Sverige som Portugal, men 1976 förlades all produktion till Portugal.

Kvar i Sverige stannade lager, expedition och försäljning.

Den 9 dec. 1983 drabbades företaget, som då hade fått sitt nuvarande namn Grundéns Regnkläder AB, av en brand. Allt gick till spillo. I detta läget var det tursamt att produktionen var förlagd till annan ort.